Att vara öppen och prata om allt, trots att det kan verka omanligt. Enligt Rasmus Asplund är det en nyckel till att må bra – och till att vinna matcher.
– I grupper som är framgångsrika finns en hög tolerans, säger han.

Rasmus Asplund är en av värmländsk hockeys största talanger. Fostrad i Filipstad, förädlad i Färjestads organisation och 2016 draftad av NHL-laget Buffalo Sabres. Han är fast besluten att ta vara på sina möjligheter, trots att han som 20-årig kille kan känna sig lockad att göra som sina kompisar.

– I min ålder finns mycket som kan vara intressant att testa, säger han. Man kan vara med på saker som går snett. Man kanske tar körkort och vill testa hur fort bilen går… Men vad händer om man blir av med körkortet? Går det att få ett normalt jobb då? Mycket av det jag gör nu lägger grunden som jag ska stå på resten av livet.

Hur söker du råd och inspiration för att göra rätt vägval?
– I branschen jag lever i finns många äldre killar som har gått igenom samma sak, som vet vad som krävs. Det är en oerhörd tillgång att ha dem att bolla med. Många har kanske inte de förutsättningarna på sina arbetsplatser.

För att få möjlighet att ta till sig av andras erfarenheter krävs en öppen och förlåtande atmosfär inom gruppen, menar Rasmus Asplund.

– I grupper som är framgångsrika finns en hög tolerans, i alla fall utifrån det lilla jag har hunnit uppleva. Enligt normen kanske det är omanligt att vara öppen och prata om allt. Men ju bättre man mår tillsammans, desto bättre brukar det gå på isen.

Ofta kan det bli en grabbig jargong i omklädningsrum. Hur håller man sig på rätt sida i snacket?
– Det kan vara en skör tråd man hänger på. Även där får man lita på äldre spelare i laget, oftast har de koll på när gränsen är nådd. Samtidigt gäller det att man hittar rätt från start, redan när man återsamlas på sommaren gäller det att komma fram till vad gruppen ska stå för och vad man ska göra tillsammans.

Hur har du ställt dig till alkohol?
– Det är väl en av sakerna jag har velat testa på, som de flesta i min ålder. Sedan är det klart att det inte får bli för mycket, så att det blir roligare än något annat. Kan jag hålla det på rätt nivå kanske jag kan nå NHL, men blir det för mycket kan det lika gärna bli division 1. Så små kan marginalerna vara.