Som världens näst snyggaste man blev han lovad en modellkarriär. Det förändrade varken hans dåliga självförtroende eller hans dröm att bli civilingenjör.
– Jag har alltid tyckt om att försöka förstå hur saker hänger ihop, säger Peter Jonsson.

År 2012 kom Peter Jonsson tvåa i den internationella modelltävlingen Manhunt i Bangkok. Han hade flugits dit som Sveriges representant efter att ha korats till Sveriges man i Stockholm. Succén gav honom chansen till en modellkarriär, men i stället valde han att fortsätta sina studier.

– Mitt mål har varit att bli ingenjör och lära mig om teknik, säger han. Då är det helt ovidkommande hur man ser ut. Jag lägger aldrig någon värdering i ett utseende. Stephen Hawking är kanske inte känd för att vara snygg, men jädrar vilken pondus han har. Och han kan inte ens prata. Jag tycker att det är väldigt häftigt med folk som har ett intellekt att briljera med.

Peter Jonsson ville bli ingenjör redan innan han visste vad det var. Han har alltid velat göra bra ifrån sig i skolan, även när jämnåriga killar har kallat honom plugghäst. Efter att ha gjort lumpen och ströjobbat på olika ställen började han läsa ett tvärvetenskapligt civilingenjörsprogram på Uppsala universitet.

– Om man har en universitetsutbildning har man alltid en trygghet att luta sig emot, säger han. Då har man i alla fall visat att man kan plugga och att man har åstadkommit något. Det ökar chansen att få ett jobb som man vill ha. Att vara modell kan säkert vara kul, men man är inte odödlig där heller. Över en natt kanske man inte får några jobb alls. En del går in helhjärtat i det, tror att de är gudar och blir totalt ocharmiga människor. På tävlingen i Asien fanns ett flertal som var skithöga på sig själva. ”Vad är det här för folk?” tänkte jag. Sådana vill inte jag hänga med.

Det anses vara manligt att ha ett gott självförtroende, men du beskriver ditt självförtroende som uselt. På vilket sätt?
– Jag tror alltid det sämsta om mig själv. Om någon ger mig beröm tar jag aldrig åt mig. Jag vet inte varför. Jag har pratat med mamma och pappa om det där. De har frågat om det beror på något de har gjort, men jag kunde inte ha fått mer kärlek och omtanke under min uppväxt. Ändå har självförtroendet aldrig funnits där. Det är jättekonstigt, jag kan inte peka på någon orsak. Det har väl inte direkt blivit bättre av att jag har dumpats ganska hårt två gånger heller.

Du kanske har lyckats göra din svaghet till en drivkraft?
– Ja, jag har alltid velat prestera på topp och är en tävlingsmänniska. Jag gör inget halvdant. Det kan nog ha att göra med det dåliga självförtroendet. När jag tänker efter borde jag kanske ta tag i det seriöst, verkligen behandla det och prata med någon för att förbättra det. Jag har alltid känt mig osäker i allt jag har gjort. Varför det är så har jag ingen aning om.

Varför är det manligt att plugga?
– För att fungera och må bra i ett samhälle tror jag att man behöver ha en viss grad av allmänbildning. Då kan man bilda sig en sammanhängande bild av världen och förstå vad som faktiskt försiggår i den. När man går i skolan kanske man inte alltid fattar varför man måste lära sig vissa saker. Tre fjärdedelar av min universitetsutbildning var mycket ”vad fan?”, men sedan hade jag nytta av de delarna i ett senare skede. Det kan vara svårt att mäta, men att lära sig nya saker ger något slags mervärde i livet.

Hur orkade du stå emot grupptrycket när andra tyckte att det var töntigt att vara bra i skolan?
– Jag har nog alltid kunnat strunta i vad folk har tyckt. Det kan ha att göra med att jag har varit omgärdad av trevliga, roliga och vettiga människor. Jag har aldrig behövt spela någon roll för att få vara med i kompisgänget. Vissa testar alla möjliga versioner av sig själva innan de hittar en roll som passar, men jag har aldrig behövt ändra på mig. Det tror jag är viktigt, att man är bekväm med dem man umgås med. Det handlar väl också om ödmjukhet. Är man ödmjuk inför andra kan man välkomna alla olika sorters människor och låta dem vara precis som de är.