Var det manligt av Marcus Juhlin att komma ut som Sveriges första homosexuella spelare i amerikansk fotboll?
Själv försöker han låta bli att tänka på vad som är manligt eller kvinnligt.
– För mig är det bara viktigt att vara mig själv, säger han.
Med självsäker uppsyn och Carlstad Crusaders matchtröja på sig tog Marcus Juhlin plats på omslaget till tidningen QX våren 2014. ”En svensk mästare kommer ut”, sa rubriken. Nyheten plockades upp i alla stora mediekanaler, både lokalt och nationellt. Med några års distans till uppståndelsen konstaterar han lugnt:
– Allt har bara varit väldigt positivt hela vägen.
Har du funderat på din manlighet sedan du kom ut?
– Jag kanske uppfattas som manlig ”för att vara gay” och det kan nog vara lite missförstått, att man skulle behöva vara feminin för att man är bög. För mig var det bara viktigt att fortsätta vara som vanligt.
I dag bor Marcus Juhlin utanför Stockholm och har tagit klivet från planen till sidlinjen. Sedan ett par år tillbaka är han coach i STU Northside Bulls. Och inom sporten har det hänt en hel del.
– Förbundet har hbtq-certifierat sig. Att jag kom ut var väl en av anledningarna till det. Min nuvarande förening har även arrangerat Rain Bowl, en match i samband med Pridefestivalen i Stockholm. Både sporten i sig och mina vänner har varit väldigt positiva. Sedan har det nog att göra med att jag är den jag är, att jag har haft bra vänner i lagen och varit hyfsat duktig på det jag gör. Det kanske hade varit en annan sak om jag inte varit lika omtyckt. Min story skiljer sig nog mycket från andras, det finns många som haft det extremt svårt.
Hur upplevde du snacket i omklädningsrummet innan du kom ut?
– Att prata om brudar och utekvällar… Det var inte så intressant för mig. Det var svårt att smälta in och jag undvek vissa samtalsämnen. I ett omklädningsrum är jargongen ganska macho, det är lätt att glida in på vissa samtalsämnen och ta det lite för givet. Det kanske inte är så i alla omklädningsrum, men i alla fall inom många lagsporter. Då kan det vara lätt att hamna utanför. Det blev lättare för mig när alla kände till min läggning.
Hur skapar man en miljö där det är lättare att vara öppen med vem man är?
– Det är det som är så svårt. Det var inte så att jag kände mig otrygg i Carlstad Crusaders. Det är nog väldigt personligt när man känner sig redo att öppna upp och dela med sig av något stort som man bär på. Som klubb har Carlstad Crusaders varit väldigt öppen, välkomnande och tillmötesgående. Jag kände mig extremt trygg där. Annars hade jag kanske inte kommit ut på det sättet.