En riktig man kan vara på många olika sätt. Josef Nguzo, sjufaldig SM-mästare i amerikansk fotboll, har uppfostrats till att strunta i vad andra kallar feminint och maskulint.
– När man har fått det spelrummet kan man vara som man känner sig för stunden, säger han.

Josef Nguzo tackar sin mamma för att han aldrig behövt bry sig om vad som är manligt. Under uppväxten fanns inga förväntningar på att han skulle bete sig som en kille.

– Hon ville ge mig egenskaper som en bra människa har, säger han. Inte nödvändigtvis sådana som anses passa en pojke. Hon ville göra mig till en någorlunda bra människa, snarare än en någorlunda bra man. Det handlar om att respektera andra och sig själv. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Och att alltid hjälpa någon som behöver det.

Josef Nguzo kom till Sverige och Värmland från Tanzania som sjuåring. Under uppväxten fick han testa alla sporter han var nyfiken på. Han skjutsades till träningar och fick till slut möjlighet att välja den sport han kände störst passion för: amerikansk fotboll. Det har hittills lett till sju SM-guld och en Champions League-titel med Carlstad Crusaders. På fritiden tränar han två ungdomslag och jobbar ideellt med ett projekt där nyanlända ska hjälpas in i samhället genom sporten.

– Jag har alltid varit emotionellt lagd, så jag kanske inte passar in i den stereotypa mansrollen där man ska vara hård och inte prata om känslor. Men det har alltid varit en självklarhet för mig. Om jag är ledsen gråter jag. På något sätt har jag undermedvetet gått emot normen, det kanske är min rebelliska sida. Jag är mer intresserad av frågan ”varför inte?” än att följa med strömmen.

Vad förlorar man på att försöka leva upp till fördomar om manlighet?
– Om man blir satt i en viss roll kanske man går miste om eller stänger ute vissa delar av sig själv. För mig skulle det inte vara hälsosamt i längden. Jag skulle kanske kunna leva upp till rollen, men det skulle inte kännas bra.

Hur har du blivit bemött när du brutit mot de fördomarna?
– Människor har uppskattat mig för att jag inte alltid har köpt rollen som jag fått. Samtidigt har jag sållat bort dem som inte accepterat mig för den jag är. Jag har alltid varit nyfiken och testat mig fram. Som ung var det kanske svårt, när jag inte hade förstått att jag inte måste göra alla som jag träffar nöjda. Längs vägen har jag insett att det handlar om att vara nöjd med sig själv.