Greger Artursson är känd som guldhjälte i Färjestad. Nu vill han hjälpa yngre spelare att känna trygghet i sig själva.
– De värsta busarna är ofta helt annorlunda vid sidan av, säger han.

År 1997, 1998 och 2002 fick Greger Artursson fira SM-guld med Färjestad. Karriären fortsatte ytterligare några år innan han 2010 satte punkt, vid 38 års ålder, efter en poängstark säsong i Mora.

– Jag gillade sättet jag fick göra det på, säger han. Jag fick frågan om att vara tränare, men när jag slutade ville jag komma bort från att jobba helger och obekväma tider. Hockeyn blir lite som ett vuxendagis, en grupp som har roligt och jobbar med sin hobby. Jag ville hitta något annat jobb rent ansvarsmässigt och gå lite andra vägar. Och socialt ville jag träffa nya människor och uppleva en annan jargong.

Till den här säsongen har Greger Artursson återvänt till Färjestads organisation, nu som ungdoms- och junioransvarig. Som ledare vill han få de yngre spelarna att våga vara sig själva. Bara för att man är tuff och hård i matcher måste man inte vara det som privatperson.

– Det är mycket yta och skal, säger Greger Artursson. Man blir en typ av gladiator när man är på isen. Du klär i dig en roll, lite som teater. De värsta busarna är ofta helt annorlunda vid sidan av, de kan vara känsliga och blyga. Det känns faktiskt som om något har förändrats överlag, att det är fler som törs visa känslor. Att man tar till tårar när man vinner, till exempel.

Vad krävs i en grupp för att man ska våga visa känslor för varandra?
– Att det är högt i tak och att man känner varandra väl. Om du kan vara naturlig i en grupp så kan du visa känslor.