På isen kan Alexander Johansson dela ut hårda smällar. Privat ser han våld som ett tecken på svaghet.
– Det hänger inte ihop med manlighet, säger han.

Den här kampanjen har sin bakgrund i dyster statistik. När Färjestads lagkapten Alexander Johansson fick den presenterad för sig blev många siffror en ögonöppnare. Till exempel att det i nästan nio av tio misshandelsfall är killar och män som slår.

– En fruktansvärt skrämmande siffra, säger han. Det tyder på att folk känner sig mäktiga genom att vara våldsamma. Att de får tillfredställelse av det. Jag tror att man saknar något i livet om man behöver söka upp och utöva våld.

Lika starkt reagerade han på att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga män i Värmland.

– Det är siffror som gör att man hajar till och funderar på om det finns någon i närheten som mår dåligt. Förhoppningsvis kan vi genom den här kampanjen få folk att förstå att det faktiskt pågår runt omkring oss.

Varför är det manligt att undvika våld?
– Det är en respektfråga, hur man vill uppfattas som människa. Det kanske kan uppfattas som manligt med makt, styrka och våld, men för mig är det manligt att säga att det inte är något för mig.

Hur mår du när det visar sig att du råkat skada någon på isen?
– När matchen är över och adrenalinet släpper kommer en ångerfull känsla. Man skäms lite för att man har utsatt någon för något som man själv inte skulle vilja bli utsatt för. Om jag har skadat någon allvarligt ber jag om ursäkt via sms eller telefon, även om vi fått chansen att prata efter matchen. Det finns ingen intention att skada någon och det kan bli fel ibland. Mina prestationer på isen berättar inte vad jag är för typ av människa i övrigt. Som privatperson skulle jag aldrig sätta mig i en situation där jag skulle kunna skada någon.

Hur tänker du kring den machokultur och grabbiga jargong som kan finnas i lagsporter?
– Det är en intressant och ganska djup fråga. Vi är 20–25 olika individer som har olika bakgrunder och kommer från olika lag där det funnits olika jargonger. Som ledare i vårt lag har jag möjlighet att sätta en prägel på hur vår jargong ska vara. Vi ska kunna skämta om mycket, men i det vi säger måste det finnas en respekt för varandras bakgrunder, för vad folk har upplevt eller vilka de har omkring sig i livet.

– Man ska kunna säga ifrån mot sådant som inte är okej. Det är lätt att det blir grupptryck och att man håller varandra om ryggen. Snack om att ”så här har det alltid varit tidigare”. Har man en åsikt är det manligt att säga ifrån, det är något jag respekterar. Jag vill inte vara en del av en taskig jargong och det är något som är viktigt att jobba vidare med varje dag.